Morgonen.
I går kväll lovade jag att vara tyst på morgonen.
Min fader jobbade nämligen natt och skulle upp ganska tidigt så han ville inte vakna i onödan.
Så jag duschar så tyst jag kan.
Smyger ner, nästan svävar ner för trappen. Gör min lunch i tystnad.
Allt detta händer nästan ljuslöst. Det är helt tyst i huset och jag vågar knappt andas i oro av att han ska vakna.
När jag sedan fått på mig kläderna, skorna och lagt ner allt jag behöver i väskan beger jag mig mot dörren.
Jag trycker ner handtaget, drar sakta, sakta upp dörren. Helt ljudlöst sker detta.
Jag är ute! Jag är fri tänker jag och smäller igen dörren.
Detta skedde inte lika ljudlöst. Utan den åker igen med en sån smäll att glasrutorna skakar.
Detta måste ha väckt gubben, tänker jag.
Paniken kommer, jag rusar mot cykeln och slänger mig iväg.
Inser att jag glömt lunchen, men att vända tillbaka nu skulle vara som att ta självmord så de får bli mcdonalds till lunch.
