Glufsare.
Mys på apun.
En man i 60 års åldern kommer fram till mig.
Han - Jag måste bara fråga. Är inte den där saken i läppen ivägen när du ska kyssa pojkar och så..
(Kyssa och så..? Vad tror herrn om mig egentligen?)
Jag - Den var väl de i början men nu har man ju lärt sig.
Han - Men om de är en riktig glufsare då?
Jag - Ja då gör de ont.
Uäh! Glufsare. Ni vet dom. Dom som tror att munnen sitter i hela ansiktet.
Jag minns ett sådant strul. Jag minns mot min vilja.
Det var en kille med läppar lika stora som mina handleder tillsammans.
Hans läppar tog upp hela mitt ansikte och hans tunga var nere i magsäcken på mig.
Jag kunde knappt andas när han "kysste" mig. Jag vet inte om kysste är rätt term att använda. Det var ungefär som om jag var äpplet i leken fånga äpplet ur vattnet. Ni vet då man har händerna knutna bakom ryggen och med endast ansiktet, munnen och tänderna ska ta upp ett äpple ur en hink med vatten.
Jag var knappt vid liv efteråt och kipade efter luft. och så såg man på honom hur nöjd han var. Hur bra kyssare han trodde han var.
Jag gick därifrån, sköljde munnen med två flaskor listerin, slängde mig ner på backen, knöt händerna och bad till gud att jag skulle slippa stöta på en sådan kyssare igen.
Från den dagen och framåt har jag inte stött på någon sådan kyssare igen.
Men detta hände ju också för två veckor.
